Knegarn

En bild på min & lillebrors gamla dagisklass blev publicerad på Facebook igår



Ni som känner mig (vilket jag antar är alla som läser denna blogg) kan nog peka ut mig och min lillebror, oavsett om ni kände oss när vi var knodds, för er som inte kan det är vi längst ned till höger i dom blonda pottfrillorna.

Den här bilden fick mig och Krang i högvarv, så många minnen kom tillbaka och så många andra frågeställningar kom upp, som var är jag nu typ 20 år senare? Vad trodde jag att jag skulle vara? and so forth, inga främmande tankar direkt men däremot med lite annorlunda svar. Sen bara några helt random tankar.. är inte kameran den absolut fantastiska uppfinningen någonsin? Att kunna hitta sånna här bilder så många år senare är otroligt och varför har jag inga strumpor på mig? Hobbit-varning!

'Tänk på gårdagen, Dröm om morgondagen, Men lev idag!' står det på min kaffekopp, när blev en keramikmugg visare än mig? Strunt samma, det är sant och inte heller något citat som är en gigantisk ögonöppnare men varje gång jag läser det får det mig på bra humör, för jag vet att vad som hänt fram tills nu och vad som än händer imorgon så har jag chansen till att förbättra/förändra mitt liv i vilken riktning jag vill, göra vad jag vill och må precis hur jag vill, idag.

I Söndags flyttade min tjej in hos mig, nu har jag en sambo helt plötsligt! Det känns jävligt kul och jag älskar känslan man får när man gjort något rätt som får en att flytta en ruta framåt på livets spelbräde. Jag brukar ofta få känslan av att jag inte åstakommit särskilt mycket hittills i mitt liv, vilket inte alls stämmer men jag tror det är en känsla som alla får rätt ofta, oavsett vart någonstans dom är i livet och vart dom än är påväg, alla strävar alltid efter något mer och det är bra i sig att alltid vilja nå längre hela tiden men det är ännu viktigare att kunna titta tillbaka och vara nöjd med det man redan åstakommit. Vilket jag kanske gjorde för första gången igår när jag fick se den här bilden igen många år senare.
Jag och Kim ser så otroligt oskyldiga ut, glada och helt utan bekymmer, trots att denna period i våra liv kanske var den mest dramatiska så syns det inte och påverkade oss inte lika mycket som det hade gjort om vi hade varit vuxna, för vi visste inte bättre och problem som nu 20 år senare kanske hade knäckt oss var något som vi knappt kunde förstå.

Jag gillar det, alla hade i princip samma förutsättningar, vi höll på att formas in till de personer vi är idag utan att veta om det eller tänka på det. Våra liv gick ut på att springa runt och leka med andra barn som var lika ovetande av vad som hände runt om dom som oss själva. Jag har ingen direkt kontakt med någon på fotot utom min lillebror såklart, några andra är Facebook vänner men jag vet inte direkt vad dom gör eller är påväg.

Faktum är att jag inte vet vart jag är påväg heller men det gör mig ingenting, jag vill inte veta. Kim ska flytta till London i Augusti och börja på en musikskola, helt sjukt egentligen. Vem trodde för fem år sedan att han skulle vara där nu? Det är vad som är så härligt, ingen vet! Man tar ett steg och hoppas att det leder en rätt. Han kommer lyckas, det vet jag däremot. Han är sån som person, han kommer inte nöja sig förens han står på en scen och spelar den musiken han vill. Ibland känns det lite konstigt att se upp till sin lillebror, man trodde att det skulle vara tvärtom, men det gör mig ingenting heller, jag är stolt över allt han gjort och tagit sig igenom för att få det han vill möjligt.

Tänk på gårdagen, dröm om morgondagen, men lev idag!
Stay Awesome,
Knegarn