Att dräpa en kall i duschen

'Att dricka en kall öl medans man duschar är djupt underskattat' Stod jag och tänkte medans jag drog i mig det sista av den kalla och underbart goda ölen.

Duschen är ett ställe för mig där tiden stannar mer eller mindre, man får ett tillfälle att bara stå och tänka på saker man normalt sett inte har tid med då dessa hamnar rätt långt ned i prioriterings listan och att göra detta i kombination med en god öl är något jag gör alldeles för sällan.

Jag gick igenom ett antal ämnen och stod i tysthet och debatterade med mig själv fram och tillbaka, ett av dessa var hur långt man kan hävda att ens handlingar var pågrund av manlig natur, det vill säga primal instinct typ, grottmännisko beteende som sitter kvar än idag.

Detta spår ledde snabbt in på om man kunde skylla en misshandel på ett alpha beteende, något i stil med 'Jag var tvungen att knocka snubben för att han hotade att ta över min uppmärksamhet från mina polare ( alt. tjejen jag stötte på)'  och polisen hade bara 'Okej, okej, vi förstår, vi är män, vad ska man göra?' Som i stil med att försöka försvara sin flok från inkräktare.

Jag är medveten om att detta inte skulle funka överhuvudtaget i verkligheten, men egentligen, varför inte?
Jag är knappast för oprovocerat våld. Jag undviker det hellre än provocerar fram det, tror jag.. Hursom, det är ju tydligt att det finns spår kvar från den tiden, inte minst hos oss män, tror det är ett beteende vi inte kommer komma ifrån utan känner konstant känslan av att vi måste försvara vår "flok" från andra som försöker ta den ifrån oss, därav de konstanta krog bråken då i kombination med alkohol får vår hjärna att gå bakåt i tiden och mer in i den perioden, vi är ju bara män trots allt, detta är vad vi gör och har gjort sen.. tja.. föralltid.



Sen om man nu skulle stå och sparka/slå på någon som ligger ned då har man gått ifrån dessa instinkter och är påväg mot mord istället, det jag var ute efter var mer att kunna beskylla det på manlig natur tills dess att den inkräktare gett upp eller ligger på rygg med händerna i luften, som ett djur.. typ.

Vad vet jag? Bara random funderingar, själv gillar jag att alpha ut inkräktare med hjälp av att vara roligare, intressantare än vad de är, inkräktarna är oftast så pass fulla när de väll börjar härja på ditt territorium att de inte brukar vara särskilt svårt att få dem att inse att det inte är någon idé och gå tillbaka till sitt eget.

Nu ska det lagas mat och sen vankas det utgång, ska studera min teori på fältet, önska mig lycka till!



Where art thou Freud?

Bland det mest konstiga saker jag upplevt hände mig idag, och tro mig, jag har upplevt konstiga saker tidigare men detta kändes bara.. wierd och ganska roligt.

Jag låg och drömde i natt, drömmen handlade om ett möte mellan mig och min chef Erik, vi hade ett möte om mina sömnproblem, drömmen avbröts av att jag vaknar för min mobil ringer, jag är sleten och känner att jag inte orkar ta samtalet, sneglar mot klockan och ser att den är 06.30, vilket var den tiden jag skulle börjat jobba idag.

Panik utbryter och jag slänger mig upp ur sängen och svarar snabbt (Nu kommer den skumma delen) i andra änden av telefonen är det min chef Erik.. som påpekar att jag är sen och måste komma till jobbet NU!

Saken är denna, mina vänner, jag har tre chefer och ingen av dessa skulle vara på jobbet vid den tiden egentligen (Till min kunskap iaf) Vad är sannolikheten att det är just han som avbryter min dröm om sömnproblem när jag är sen till jobbet? Ju mer jag tänker på det ju konstigare känns det haha!
Visst, det kan vara ett sammanträffande att allt detta hände men i min knasiga värld känns det som att min hjärna visste om att jag var sen, att Erik var på jobbet och skulle ringa mig vid denna tid och sen la upp ett scenario om ett möte mellan oss två om just sömnproblem och förseningar!

Eller börjar jag bli paranoid? Bättre kommunikation i fortsättningen efterlyses Krang.. (Jag har döpt min hjärna efter hjärnan i Turtles, som en intern tribute... DON'T JUDGE ME! Turtles was awesome..)


Whad up?

Precis kommit hem från jobbet, lyckades inte riktigt med att vända på min dygns rythm men jag vaknade upp pigg och glad i morse i vilket fall som! Känns som jag är påväg tillbaka in i mitt schöna state jag var i för typ 4-5 månader sen då allt kändes som det flöt på för mig och jag mådde nästan för bra, vilket känns jävligt trevligt då sista kvartalet av 2008 mest kändes som en hög med skit, men ibland måste man må dåligt för att kunna må bra senare antar jag?

Imorgon drar äntligen träningen igång igen! Möta upp bror efter jobbet och åka in sen efter det så ska han lära mig något nytt på guitarren förhoppningsvis!

Men det är inte vad som lockade till att skriva idag, utan faktumet att jag med mina två bröder, mor och bror's flicka drar till Åre i Mars! Yeye.. det är ganska långt kvar men jag är så jävla Snowboard sugen nu att det kliar i benen och nästan ännu sugnare på After-Ski med Jäger och bärs.. Mmmm! It's going to be Awesome!



Nu ska det lagas mat och sen ska jag iväg på äventyr, Toodles bitches.

15 timmars sömn..

Vaknade upp för en timme sedan.. omedvetet stängt av alarmet i sömnen.

Jag har gått och längtat efter att få börja träna igen efter operationen och uppehållet innan det och nu hinner jag inte, meh! Antar att jag behövde sova ut ordentligt, har inte sovit särskilt bra förra veckan.
Har iaf tvätt tid om en kvart och en jävla massa smuts tvätt så det ska bli spännande, efter det ska det stor handlas och ätas middag sen är det hopp i säng för jag börjar jobba 06.30 imorgon och ska se till att hålla dygns rythmen denna vecka hehe, utöver detta har jag lärt mig ett nytt snusk-ord så att säga som jag fann hysteriskt roligt,

Pythagoras Sats
:
När killen är på väg att komma så lägger han satsen i form av en rätvinklig triangel.
Skink Prins: Ett annat ord för homosexuell.


Här har ni ett av mina favorit klipp och en liten nostalgi trip att underhålla er med tills vidare
 

Nya tider!

Holy mother of my brothers ass hair va seriöst mitt förra inlägg blev! Lite smått roligt och väldigt förvirrande att själv läsa igenom det såhär i efterhand. Men det var nyttigt och säkert väldigt insiktsfullt!

Jag fick en fråga idag och den följer;
"Ser du dig själv som en man eller pojke"
"Jadu, jag är det bästa från båda sidor" svarade jag, jag vet inte vad det är med fack men jag vill aldrig hamna i dem, oavsett vilket det är. Jag vill stå ut, jag vill vara unik, jag vill att folk ska säga "Fan du påminner om Adam" och inte "Fan Adam, du påminner om han/henne"

Därför funderar  jag nu på att anama The Sims språket och börja klä mig i endast en cape och min gamla hockey susp, livnära mig endast  på ostbågar och ta mig framåt enbart med hjälp av kullebyttor. Nu ska vi bara göra något riktigt stort för att få global uppmärksamhet och sen är saken biff.

Too much? yeeeeeeeeeaah.. Originella tips välkommnas!




Edit: Jag kom precis på att alla vill ju vara unika och speciella och ska därför från och med nu sikta på att hamna i ALLA fack möjliga och där igenom med min torra humor och charm ta världen med storm.. eller våld.. *shifty eyes*


Sen kväll med Luuk

(Rubriken blir lite av ett intern skämt, stop pondering 'bout it)

Så där ja! Veckan är fullbordad och så hittade man hit igen.
När jag började scrolla igenom bloggen efter ett par månaders uppehåll ifrån den så insåg jag att jag för utomstående (Om de nu någonsin tittar förbi) så framstår jag säkert som en väldigt bitter och arg person, mertalet av mina inlägg består av gnäll och ilska över andra människors brister och/eller beteenden, så jag är nu här igen för att pånytt föda Knegarn med en mer positiv bild av mig själv, samt i ett försök att visa att jag inte avskyr världen som det kanske verkar.

Men det är ju väldigt roligt att klaga och påpeka andras brister och jag har ibland kanske lite för höga tankar om mig själv, vilket iofs inte behöver vara negativt men även jag behöver inse fakta ibland och tas ned på jorden.
Samtidigt lyckas ju Betnér väldigt bra med sin gnäll rutin, han tjänar ju ändå pengar på den. Jag var väll inte ute efter något liknande direkt, trots att jag är ett fan av hans stand-up, jag var mer sur på riktigt kanske?

Fick en skön kommentar på jobbet häromdan då jag gick runt och log och den sporrade mig till inlägget;
Medarbetare: "Varför är du så glad?"
Jag: "Det är mitt nya jag, känns mycket trevligare såhär" (Sa jag på skämt, då jag ser mig själv som glad redan)
Medarbetare: "Det känns inte rätt, jag blir rädd.."
Jag: "Haha, någonting måste vara fel om du blir rädd när jag är glad"

Jag inser att medarbetaren (förhoppningsvis) inte var seriös men det fick ändå mig att tänka, ses jag som en sur person av min omgivning? Jag har ju ett rätt dåligt temprament och jag kanske går och håller tillbaka på saker jag vill ha sagt och detta i följd gör mig omedvetet negativ och sur.
Jag har aldrig riktigt brytt mig om vad folk tycker och tänker om mig själv, främst för att jag tröttnar på folk som försöker passa in i situationer genom att ta på sig en roll som inte speglar deras egna och riktiga åsikter utan säger saker eller beter sig på ett sätt för att få någons eller någras gillande, däremot vet jag att jag ofta håller tillbaka (som jag nämnde tidigare) på kommentarer och annat som irreterar, varför vet jag inte, tror de grundar sig i min tidiga uppväxt då jag till skillnad från nu, tvivlade väldigt mycket på mig själv. 

Shit, psykolog bloggen! Jag har precis analyserat mig själv.

Vart vill jag komma?
Jo (och här kanske jag säger emot mig själv en aning) jag vill inte ses som en sur person då detta inte avspeglar den jag egentligen är, för jag trots mina tidigare inlägg och annat så är jag inte en sur och negativ person och har aldrig uppskattat sånna personers närvaro heller.

Häri ligger dilemmat, hur kan jag inte bry mig om vad folk tycker och tänker om mig själv men ändå vill jag ses på ett annat sätt än jag möjligtvis gör idag? Tror inte det behöver vara så svårt, jag har aldrig försökt vinna över någon som inte uppskattat mig för den jag är, jag har alltid antagit att om någon inte gillar mig så skulle de inte umgås med mig, för det är så jag fungerar själv.
Så det är en skillnad, jag tar inte på mig någon annan roll för att min omgivning ska gilla mig utan jag visar bara upp min redan glada sida för att först och främst så mår jag bättre själv och som man säger "ett leende smittar" och därmed gör min omgivning gladare förhoppningsvis.

Samtidigt tror jag alla söker någonslags validation från sin omgivning och vill bli omtyckta, det är inget fel i det men jag har bara insett att man kan inte bli gillad av alla och att försöka med detta konstant bara får en att må skit, bättre att vara sig själv, stå för vad man tycker för då kommer du trivas med dig själv och bli en gladare person och de som verkligen uppskattar en efter detta det är dem som är värda att hålla i och vara med.

No more bullshit, no more games just pure fucking Awesomeness.

RSS 2.0